Vid årsskiftet gick startskottet för världens arbete med att genomföra den av FN:s generalförsamling antagna 2030-agendan för hållbar utveckling och dess 17 globala mål (SDGs). Med anledning av detta arrangerar FUF en samtalsserie med ansvariga inom regering och regeringskansli om hur Sverige ska genomföra sitt åtagande i praktiken, både på hemmaplan och internationellt. Till nästa samtal har vi bjudit in Annika Söder, kabinettssekreterare vid Utrikesdepartementet.
Hur kommer den internationella dialogen kring Agenda 2030 att se ut, och vem i Sverige kommer att ansvara för dess hantering? Hur sker integreringen av agendans innehåll i förhållande till andra utrikespolitiska prioriteringar och initiativ, exempelvis jämställdhet, säkerhet och klimat? Hur ser Utrikesdepartementets samarbete med andra aktörer, såsom myndigheter, civilsamhälle och företag, ut?
Efter en inledning av Annika Söder ställer Lennart Wohlgemuth (FUF) och Hanna Hansson (CONCORD) frågor. Tid kommer även att ges till frågor från publiken.
När: Måndag 18 april kl. 18.00-20.00 Var: FUF:s kansli, Karlbergsvägen 66A, Stockholm Hur: Anmäl dig HÄR
(OBS! Då antalet platser är begränsat uppskattar vi om enbart de som med säkerhet vet att de kommer att komma anmäler sig. Anmäler du dig och får förhinder – meddela oss på fuf@old.fuf.se asap så att vi har möjlighet att ge annars outnyttjade platser till folk på väntelistan).
De pågående förhandlingarna mellan EU och USA om avtalet Transatlantic Trade and Investment Partnership, TTIP, har som mål att öka handel och investeringar mellan världens största ekonomier. Henrik Isakson från Kommerskollegium, expert på frihandelsavtal och TTIP, gästade FUF-fåtöljen och berättade om vilken betydelse avtalet kan få för länderna, även de som står utanför avtalet.
Nästan alla länder är med i World Trade Organization, WTO, som förvaltar nästan alla handelsavtal och som syftar till att övervaka och liberalisera internationell handel. Att öppna upp världens marknader och öka frihandel genom att skapa ett gemensamt handelsavtal är svårt att göra inom WTO eftersom de många parterna har olika prioriteringar och därför svårt att komma överens.
Av den anledningen sluter länder istället avtal sinsemellan, utanför WTO. Om ett sådant avtal skulle innehålla någon form av nationell särbehandling måste den berättigas av någon av WTO:s undantagsregler. En undantagsregel är den så kallade möjliggörandeklausulen som syftar till att stärka utvecklingsländer genom att ge dem förmånliga tullar.
Frihandelsavtal mellan enskilda länder och regioner, vilket helt förhandlas utanför WTO och som inte har som primärt syfte att stärka utvecklingsländer, är också ett undantag. Alla länder har idag handelsavtal utanför WTO.
TTIP är ett exempel på ett sådant frihandelsavtal. I TTIP förhandlas bland annat om att ta bort tullarna mellan länderna, ur vilket två effekter förväntas. Den första förväntade effekten är att export blir mer lönsam och skapar ny handel. Den andra är nya handelsförbindelser mellan länder. Länder utanför avtalet, som tidigare haft låga tullavgifter, kan påverkas negativt om länderna som omfattas av avtalet får sänkta tullkostnader. Då tjänar tredje land inte längre på export. Tullarna som förhandlas inom TTIP är på de varor som förhandlingsparterna i huvudsak själva producerar vilket gör det svårt att avgöra vilken effekt avtalet kan komma att få för de som står utanför, däribland utvecklingsländer.
I TTIP förhandlas även om ursprungsregler, regler som handlar om hur en varas tillverkningsland skall bestämmas. Tillverkningslandet har nämligen betydelse för om exporten av varan har rätt till en tullsänkning. Svårigheten i att bestämma detta ligger i att varor ofta är tillverkade i långa produktionsled med leverantörer och underleverantörer i olika länder. Detta kan påverka export från utvecklingsländer som generellt sett inte har möjlighet att producera hela varan inom landet utan inköp av material från andra länder, vilket då förhindrar en tullsänkning.
Genom att kartlägga hinder inom olika sektorer försöker man i TTIP-förhandlingarna nå gemensamma kontrollkrav på produkter. Detta skulle enligt Isaksson göra att kontrollprocesser går fortare och blir billigare och säkrare. Läkemedel och bilar är exempel på produkter som, trots att EU och USA har samma krav på produktsäkerhet, testas två gånger eftersom testmetoder skiljer sig på de båda sidorna av kontinenten. Isaksson menar att med gemensamma kontrolltester i EU och USA skulle utvecklingsländer eventuellt gynnas eftersom de då bara behöver anpassa sig efter ett kontrollkrav vilket skulle kunna innebära vinster för dem.
Isaksson menar att västvärlden inte kan sänka sina standarder kring miljö, säkerhet och hälsa för att gynna utvecklingsländer. Det stora problemet ligger i att utvecklingsländer i många fall inte kan uppnå kraven som EU och andra ställer på produkter. Oavsett om TTIP-avtalet blir verklighet eller inte blir regleringarna fler och likaså blir ekonomin och tekniken mer invecklad, något som leder till högre krav på anpassning för utvecklingsländer.
FUF-bladet No 1 2016 Idag kan det kännas självklart att få information om allt, överallt, hela tiden. Genom det oändliga antalet mediekanaler pumpas nyheter ut i en strid ström. Men trots detta så får vissa händelser och områden all vår uppmärksamhet, medan mer komplicerade händelser, och områden långt bort och utan svenskt intresse, faller i glömska. Den här gången fokuserar FUF-bladet på det som händer i medieskuggan. Du kommer bland annat att få läsa om våldsvågen i El Salvador, om varför det inte går att rädda världen med en get, och om vad ugandiska medier rapporterade om under terrordådet i Paris. Trevlig läsning!
Feminism är många gånger ett problematiskt begrepp i Latinamerika och därför kan det vara bra att skilja på feministiska rörelser och kvinnorörelser åt i diskussionen. Många latinamerikaner ser feminism som något främmande från västvärlden, och bland andra småbrukarrörelser och urfolkrörelser har haft svårt att identifiera sig med begreppet.
Karin Ericsson, programstrateg på Latinamerikagrupperna, menar att det intersektionella perspektivet är viktigt när diskussionen om feminism förs. Genom ett intersektionellt perspektiv synliggörs hur individen påverkas av flera samverkande normer inom en maktordning. Som kvinna påverkas man även till exempel av vilken klasstillhörighet, sexualitet, religion, ålder eller etnicitet man har.
Precis som i övriga världen finns det olika typer av feminism i Latinamerika. Ekofeminismen menar att relationen till naturen är ett centralt element i den feministiska kampen. Den kommunitära feminismen understryker vikten av att feminismen är en politisk handling, och inte endast en teori, där målet är gemenskapen, la comunidad. Den folkliga småbrukarfeminismen, el feminismo campesino popular, började runt 2007/2008 att definiera våld som ett centralt problem. De menar att våldet finns på tre olika nivåer; på samhällsnivå, på organisationsnivå och på individuell nivå. Inom feministiska rörelser i Sverige talar man oftast om våld i hemmet, men enligt den här typen av feminism är det viktigt att analysera och arbeta mot alla de olika nivåerna där våldet förekommer.
Diskussionen om feminism och kvinnorörelser öppnar upp för frågor om hur man kan skapa internationell solidaritet. Ericsson berättar att Latinamerikagrupperna arbetar för ett ökat inflytande för marginaliserade grupper, främst småbrukarrörelser och urfolksrörelser. Makt, rättvisa och demokrati är centrala perspektiv och målet man strävar efter är global rättvisa. Ericsson anser att den globala rättvisan måste genomsyra hela processen för att ett globalt systerskap ska bli verklighet.
Det latinamerikanska feministiska stormötet encuentro feminista, som hållits 13 gånger hittills, engagerar och inspirerar kvinnorörelser att jobba för att skapa en gemensam latinamerikansk identitet och ett systerskap. I Latinamerika betonar kvinnorna att kampen konstrueras tillsammans och därför vill man inte lyfta fram en individ som ledare. Detta skiljer sig från Europa där vi inte på samma sätt är noga med att sätta den gemensamma kampen i centrum som man oftare gör i Latinamerika, menar Karin Ericsson.
En annan aspekt som Karin Ericsson tar upp är den naiva synen på konsumtion i Nord. Konsumtionen bygger på antagandet om att det alltid finns en win-win-situation mellan konsument och producent, något som dessvärre inte alltid stämmer. Konsumtion till dagens låga priser möjliggörs av att arbetskraft utnyttjas någon annanstans. De här problemen är direkta effekter av kapitalismen och globaliseringen menar Ericsson. Vi i västvärlden är en del av problemet och måste därför vara en del av lösningen. Genom att ta till oss information om globaliseringens effekter kan vi aktivt arbeta för en hållbar lösning.
Karin tog också upp att kvinnor är överrepresenterade inom jordbruket i Latinamerika men trots det har de inte samma möjligheter att delta i beslutsfattande kring jordbruksfrågor. Det är en väldigt liten procentandel kvinnor som äger sin mark.
