Föreningen för utvecklingsfrågor

Demokratiska Republiken (DR) Kongos diamanthandel kännetecknas av bristande respekt för mänskliga rättigheter och svåra arbetsförhållanden. En ny rapport från Swedwatch visar att den märkning som finns i dagsläget inte tar hänsyn till sådan problematik. Hur förhåller sig svenska smyckeshandlare till diamanter från länder som DR Kongo och hur säkerställer man att mänskliga rättigheter respekteras i diamantindustrin? Detta diskuterade Linnea Engström, EU-parlamentariker (MP), Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund och Therese Sjöström från Swedwatch under ett lunchseminarium den 17 mars.

Therese Sjöström förklarar att Swedwatch i rapporten har valt att fokusera på smyckeshandeln och intervjuade därför svenska smyckeshandlare om deras kunskap om, och hantering av, diamanter. Man fann framförallt att smyckeshandlarna upplevde att det var svårt att känna till eller spåra diamanternas ursprung. Den process som följer själva utvinningen kännetecknas av låg transparens och hög grad av korruption, vilket gör det svårt för smyckeshandlare att skilja diamanter från till exempel DR Kongo från andra. Utöver detta fann man även att de rekommendationer och märkningar som finns är otillräckliga, då dessa framförallt utgår från den så kallade Kimberleyprocessen. Denna certifiering behandlar endast konfliktdiamanter, det vill säga diamanter som används som finansiering i krig och konflikt, och tar inte hänsyn till arbetsförhållanden eller mänskliga rättigheter, bland mycket annat. Detta innebär att även om svenska smyckeshandlare följer Kimberleykriterierna så finns ingen garanti för att diamanter från länder som till exempel DR Kongo inte hamnar i butikerna.

Swedwatch intervjuade även personer som arbetar som utvinnare i DR Kongo. Diamanterna finns där nära jordytan och merparten av arbetet sker för hand i dagbrott. Den kongolesiska diamantutvinningsmarknaden karaktäriseras av många små privatägda företag, utbrett barnarbete och utsatthet i form av sexuellt våld och sexhandel. På platserna fann man att barn så unga som 8 till 10 år, i huvudsak pojkar, arbetade i brotten på eftermiddagarna och gick i skolan på morgnarna. Man fann även att flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Prostitution, sexuellt våld och tvångsgifte är vanligt förekommande och såväl pojkar som flickor hoppar av skolan i förtid. Enligt rapporten så är många barn medvetna om fördelarna med att gå i skolan, men att arbeta som diamantutvinnare är ett av få sätt att finansiera skolgången.

I panelsamtalet berättar Linnea Engström, som är Europaparlamentariker för Miljöpartiet, om arbetet för att öka transparensen och rapporteringen via lagstiftning och andra påtryckningsmedel inom EU. Korruption och svag förvaltning i diamantexporterande länder försvårar arbetet. Man försöker bland annat att bredda definitionen av vad som ska ses som en konfliktmineral och man försöker även skapa bättre certifieringar och märkningar. Samtidigt har många EU-länder ett vinstintresse, något som försvårar diskussion om hur sådana kriterier bör utformas och vilka krav som ska ställas.

Kitimbwa Sabuni från Afrosvenskarnas riksförbund pratar om hur institutioner och strukturer omöjliggör utveckling och att bland annat EU och Sveriges värdeskapande kedjor bidrar till detta. Han menar att strukturell rasism underminerar de afrikanska ländernas ställning. Sabuni berättar att det finns en stor önskan att förbättra systemet, bland framförallt unga kongoleser, och att Afrosvenskarnas riksförbund bedriver projekt för att sprida kunskap så att DR Kongos befolkning ska få bättre möjligheter att delta i politiska processer.

För att konsumenter ska kunna använda sitt inflytande krävs bland annat att institutioner skapar bättre certifieringar och högre transparens. Om man som konsument kan skilja ”rena” diamanter från andra så finns större möjligheter att ställa krav på diamantindustrin. Problemen ligger i bristande institutioner och obalans i maktförhållanden, att konsumenter är oorganiserade och att diamantindustrin tjänar på att transparensen är bristfällig och kostnaderna låga. Som konsument idag kan du börja med att ställa frågor i butikerna.

– Ett litet steg är också ett första steg, säger Engström.

Referat av Amanda Nordström