Klimatflyktingar
– om människor på flykt i en varmare värld
Referat fån FUF-fåtöljen 2013-04-10
Shora Esmailian är journalist och författare och släppte 2012 sin bok ”Ur Askan – Om människor på flykt i en varmare värld”. Med hjälp av ett bildspel berättar hon om sina upplevelser i Pakistan, Egypten och Kenya, vilka alla tre är exempel där klimatförändringar haft katastrofala följder, fast på helt olika sätt.
Pakistan
Sommaren 2010 översvämmades stora delar av Pakistan, vilket drev 20 miljoner människor på flykt. Shora åkte till staden Muzoffargarh, där hela hus rasat ihop av vattenmassorna. Invånarna i området är vana vid översvämningar men inte så kraftiga. De fick ta vad de kunde och springandes lämna sina bostäder för att bosätta sig i flyktingläger. Efter månader tog de sig tillbaka till byn för att bygga upp allt igen.
Eftersom många familjer förlorat nästan allt de ägt, lovade den Pakistanska regeringen att alla drabbade familjer skulle få motsvarande 2500 kr. För att få dessa pengar krävdes ett s.k. ”landskort” för att bevisa sin identitet. Problemet var att många antingen förlorat detta eller aldrig ens haft ett. Därför fick de heller inget bistånd.
Förutom på regeringen, var de drabbade familjerna även arga på de rika markägarna i området. De hade resurser att leda om vattnet på ett fördelaktigt sätt för dem själva vilket gjorde att de inte drabbades på samma sätt. Istället blev de fattiga dubbelt drabbade. De var nu utelämnade att ta jobb för de stora markägarna mot pengar eller en del av skörden.
Shora besökte även Swatdalen som en gång i tiden var semesterort för stadsbor. Numera åker ingen dit på grund av stridigheter, och utländska journalister får inte befinna sig på området. När översvämningen kom och vattenmassorna hördes redan på håll, flydde de upp i bergen. När Shora nu undrar om de inte ska bygga upp sina hus igen får hon svaret att det inte går för marken det stod på är borta. Vattnet hade tagit med sig allt, inklusive jorden.
Shora tar upp problemet med att reproducera bilden av människor som offer. Men gör man inte det så finns heller inga förövare. Hon menar dock att medan dessa människor är offer, så agerar de och gör vad de kan för att förbättra sin situation. I en av tältstäderna hon besöker i södra Pakistan har invånarna bildat en kommitté som arrangerar demokratiska val och ställer krav på politiker att agera.
Så varför ledde översvämningen till en katastrof nu? Det är ju monsun varje år. Shora beskriver effekterna från klimatförändringar. En varmare atmosfär ger en varmare havsyta vilket i sin tur leder till mer ånga än tidigare. Det gör att molnen blir större och tyngre. Tidigare föll enbart en del av regnet ned över subkontinenten för att sedan fortsätta bortåt. När molnen är tyngre får de svårare att förflytta sig så därför faller en mycket större del av nederbörden ner över subkontinenten, med katastrofala följder.
Egypten
Vid Nildeltat består jorden av porös och rik jord som Nilen fört med sig söderifrån. När is rasar ned i haven i Antarktis och havets ökade temperatur höjer nivån på världshaven hotas området. I södra Egypten har det byggts en damm som ska kontrollera flödet i Nilen och på så sätt bomullsproduktionen i deltat. Utan dammen skulle floden svämma över var eller vartannat år. Problemet blir att det sediment som floden för med sig nu fastnar bakom dammen istället vilket gör att deltat sjunker, fast havet stiger.
Shora besökte en familj vid Idkosjön, med mark en kilometer från havet. Samtidigt som deras enda nöje är att åka på utflyter till havet med familjen, blir närheten till det ett allt större hot. När deltat sjunker och havet stiger, tar sig saltvatten allt högre upp i den porösa mark som familjen odlar. Därför måste de hela tiden höja marken för att överhuvudtaget kunna fortsätta odla. För att göra detta tas sand från Egyptens sanddynor vilket i sig är ett moment 22 då dessa dynor skyddar marken från stormar och liknande. På vissa platser där de rika jordägarna bor byggde Mubarak skydd mot detta. Men då det endast gjorts på vissa platser blir den oskyddade jorden allt hårdare. Saltet kommer med vattnet och blir kvar när vattnet rinner undan igen.
Klimatförändringarna förändrar även säsongerna och gör vissa av dem längre. Det är därför svårt att veta när det ska sås och när man ska odla och dessutom för de varmare och längre somrarna med sig skadedjur. Därför ökar utgifterna hela tiden när familjen behöver köpa både mer sand, vilken markägarna börjat ta betalt för, och bekämpningsmedel. Deras två döttrar kommer inte kunna gå klart skolan utan istället giftas bort. Familjen har helt enkelt inga marginaler och till slut tar pengarna slut. Då kan de inte längre undvika saltvattnet och de har inte längre råd att odla.
Kenya
2011 drabbades Afrikas horn av en gigantisk svältkatastrof. Folk flydde från Somalia och Etiopien in i Kenya. Men även delar av Kenya drabbades. Problemet för dessa personer är att de inte hade någonstans att ta vägen. Eftersom de inte korsat någon gräns, räknas de inte som flyktingar och få inte bo i flyktingläger. Istället hamnar de i någon av städernas slumområden.
Shora besökte en familj med två söner som tidigare varit boskapsskötare. De är vana vid torka och att en eller två regnperioder uteblir men 2011 hade det kommit för många torkperioder på raken. Det kulminerade till en svältkatastrof. Barnen var hungriga och det gick inte längre att bo kvar. De fick ta vad de fick med sig på en buss mot staden för att bosätta sig i ett skjul med familjen. Nu har de mat varje dag, men det kräver att mannen jobbar åt andra istället för sig själv, 16 timmar per dag.
Shora träffar ytterligare en kvinna som förlorade både yngsta sonen och alla djur på grund av svält. Även hon tvingas nu jobba åt andra medan hennes man är för gammal. Över huvud taget menar Shora att kvinnor drabbas hårdare vid svält. Det är de som tvingas gå allt längre för att få tag i vatten och ved.
Klimatflyktingar
Vad gör då dessa människor till klimatflyktingar? Shora illustrerar genom att beskriva världen som ett slagfält där en sårad soldat självfallet är mer utsatt än någon som inte är det (”teorin om sårbarhet”). Social utsatthet och miljökatastrofer var för sig behöver inte ha katastrofala följder, men tillsammans är de förödande. Sårbarheten beror på vem man är och 70% av de som lever under fattigdomsstrecket är kvinnor, vilket gör dem till en mer utsatt grupp. Det gäller även dem som är direkt beroende av marken. För dessa människor känns klimatskiftningarna direkt. Det sorgliga är att dessa människor ofta inte har haft någon påverkan på klimatet själva. De som drabbas först och värst står utan skuld.
Ett stort problem är enligt Shora att det saknas ett juridiskt begrepp för klimatflyktingar. För att klassas som flykting ska man ha korsat en gräns och anledningen ska handla om politik, religion, sexualitet, funktionshinder mm. men det går inte att söka asyl på grund av en klimatkatastrof.
Det första steget för att hjälpa dessa människor måste vara en definition som erkänner dem som flyktingar. Ett förslag som finns är att klimatflyktingar är de som måste lämna sina hemtrakter på grund av förhöjd havsnivå, extrema väderhändelser eller torka och vattenbrist. I och med att alltfler områden blir obeboeliga kommer människor tvingas flytta allt längre. Uppskattningar finns på att 200-300 miljoner människor fram tills år 2100 kommer tvingas fly på grund av klimatförändringar.
Vi kan inte fortsätta osynliggöra dessa människor och inte heller enbart skylla på deras regeringar. Även om de har viss skuld och skulle kunna göra mer så har de inte skuld i skapandet av problemet. Vi måste få till regler på internationell nivå med bland annat utsläppsrätter (ransoneringskort) för alla individer och att sluta subventionera flyg. Shora ser ett hopp i den ”Arabiska våren” som visade att stora förändringar kan ske snabbt.
Vidare trycker hon på att det krävs en omställning av ekonomin. Att exempelvis ställa om bilindustrin till att producera vindkraftverk, och inte minst att öppna våra gränser då vi faktiskt bär på skuld till varför människor tvingas fly.
Anja Folkesson
