Föreningen för utvecklingsfrågor

Diakonia, Svenska kyrkans internationella arbete och FUF bjuder in till seminariet:

Näringslivet och biståndet

– en granskning av öppenheten, utvärderingar och bundet bistånd

Datum: 5 juni 2014

Tid: 8.30-10.00

Plats: Medelhavsmuséet, Fredsgatan 2

Sedan 2010 finns en transparensgaranti inom det svenska biståndet som bland annat innebär att alla intressenter ska ha insyn i till vem och för vilka ändamål biståndsmedel betalas ut, och med vilka resultat. Samtidigt har näringslivet blivit en allt viktigare biståndsaktör, men har kritiserats på grund av sin brist på öppenhet. Hur uppfylls egentligen kraven på transparens av privata aktörer?

2011 presenterade Diakonia och Svenska kyrkans internationella arbete rapporten ”Det privata näringslivet som förmedlare av svenskt bistånd — en kartläggning” författad av journalisten Nils Resare. Nu har en uppföljning gjorts som granskar i vilken utsträckning näringslivets biståndsverksamhet och resultat är öppna för insyn och oberoende utvärdering samt om insatserna är bundna och/eller syftar till att främja svenska företagsintressen.

Rapporten släpps den 5 juni och finns då tillgänglig på

http://www.diakonia.se/naringslivbistand14

Program:

Erik Lysén (Svenska kyrkan) inleder
Nils Resare (journalist och rapportförfattare) presenterar rapporten ”Näringslivet och biståndet”
UD, Sida och Swedfund kommenterar
Erik Lysén sammanfattar organisationernas slutsatser av rapporten
Victoria Veres (journalist) leder avslutande diskussion med Kerstin Lundgren (Centerpartiet), Kenneth G Forslund (Socialdemokraterna) och Penny Davies (Diakonia)
Välkomna!

I ett soligt Lund hade vi Torvald Åkesson på besök i FUF-­fåtöljen. Torvald inledde med att berätta kort om sin studenttid i Stockholm och sin relation till Lund. Vidare berättade Torvald om sitt första möte med Afghanistan som var under en backpackerresa 1966. Han blev fascinerad av landet och dess storslagenhet och det blev början på en lång relation med landet. Tillbaka i Sverige utbildade han sig sedan färdigt och fick efter några år en chans att åka tillbaka till Afghanistan som biträdande expert för FAO.

Under sitt arbete i Afghanistan mellan 1974­1976 jobbade Torvald med utveckling av jordbrukskooperationen, en satsning som finansierades av Sverige och FAO. Genom sitt arbete fick han chansen att besöka många delar av landet, något han var väldigt glad för. Efter Afghanistan arbetade han för Sida, BITS, IDEA och UD i Sverige, Asien och Afrika och efter sin pension 2011 blev han styrelsemedlem i Svenska Afghanistankommittén (SAK). Under ett knappt år 2012­2013 fungerade han som generalsekreterare för SAK och fick återigen besöka och resa i Afghanistan. Han berättade att mycket var förändrat, men förvånansvärt mycket var också sig likt efter nästan 40 år.

Torvald fortsatte med att berätta om Afghanistans rika historia med start från Alexander den Stores härtåg fram till dagens situation. På ett pedagogiskt vis illustrerade Torvald Afghanistans historia genom att rita upp en karta över Afghanistan på whiteboard­tavlan. Han berörde olika skeden i Afghanistans historia och de länder som har haft intresse av, och som mer eller mindre framgångsrikt har försökt ”lägga sig i” styrningen av, Afghanistan. Han berättade också om talibanrörelsens framväxt och politiska roll och till sist några korta fakta om landets demografi och geografi.

Dagens Afghanistan beskrev Torvald som säkerhetsmässigt ytterst bekymmersamt och han sammanfattade Afghanistans politiska, ekonomiska och regionala utmaningar. Bland de politiska utmaningarna nämnde han centralmaktens svaga makt i landet vilket begränsar statens kontroll över landet och möjligheten att införa ett mer välfungerande statssystem. Skatteuppbörden, som på sikt skall finansiera säkerhetsstyrkorna, är begränsad och biståndsberoendet stort. Samma sak gäller polisväsendet. Sjukvården och undervisningen, som uppvisar stora brister, är övervägande biståndsfinansierad. Deserteringar från säkerhetsstyrkorna och polisen är ett allvarligt problem. Han berättar att Afghanistan är ett heterogent land med många interna motsättningar som tenderar att försvaga den nationella identiteten och samhörigheten. Det pågående presidentvalet i Afghanistan har i media rapporterats som en framgång i meningen att det kunnat genomföras relativt ostört och fritt. Den nye presidenten kommer att få en formidabel uppgift att lotsa landet i riktning mot fred och utveckling samtidigt som den massiva utländska militära närvaron dras bort.

De ekonomiska utmaningarna som Afghanistan står inför är många. Landet befinner sig i en krigsekonomi med ett mycket stort inflöde av militärt och civilt bistånd, huvudsakligen från USA, som paradoxalt nog skapat arbetstillfällen men också en högkostnadsekonomi. Den lokala ekonomin påverkas negativt och snedvrider prisbildning och marknader framför allt i de större städerna. Opiumproduktionen och smugglingen omsätter stora summor. Korruptionen är omfattande. Med ett drastiskt minskat militärt stöd kommer också en smärtsam omställning som landet förr eller senare måste gå igenom. Stora förhoppningar finns att mineraltillgångarna framför allt i norr ska bli landets räddning, men det kommer att ta tid innan inkomster och arbetstillfällen når nödvändiga nivåer. Biståndsberoendet kommer att fortsätta under många år.

Likaså nämnde Torvald de regionala utmaningarna. Fred och säkerhet uppnås inte i Afghanistan om inte fred och säkerhet präglar hela regionen, vilket inte är fallet. Afghanistan är därför strategiskt mycket intressant, både geopolitiskt och ekonomiskt, för internationella aktörer med intresse i landet. USA kommer sannolikt att ha kvar någon närvaro i regionen och flera länder, inte minst Kina, är intresserade av mineralförekomsterna i norr.

Efter frågor från publiken om hur Afghanistan framställs i media ville Torvald lyfta fram positiva saker i Afghanistans utveckling. Sverige har utlovat ett omfattande bistånd till Afghanistan under de närmaste 10 åren och Afghanistan är nu den största mottagaren av svenskt bistånd – cirka 800 miljoner kronor per år. En del av biståndet hanteras av SAK som under 30 år har bistått Afghanistan inom framför allt hälsovård och undervisning. Med hjälp av stöd från SAK och andra har antalet elever i afghanska skolor, både antalet flickor och pojkar, ökat påtagligt sedan ökade biståndsinsatser tillsattes. Mödra­ och spädbarnsdödligheten har minskat och tillgången till hälsoservice har förbättrats även om mycket kvarstår att göra. Det är, menar Torvald, viktigt att fortsätta med utvecklingsbiståndet till Afghanistan.

Med dessa positiva sista ord vill vi i FUF pop up Lund tacka Torvald för att han tog sig tid att dela med sig av sina erfarenheter och kunskap.

Av: Natasha Wrang och Emma Edström

20 maj gästade Gabriella Ingerstad FUF-fåtöljen för ett samtal med fokus på Centralafrikanska republiken, CAR, och den allt mer intensifierande konflikt som i dagsläget råder i landet.

I CAR bor 4,6 miljoner invånare varav 1 miljon människor är på flykt. Ekonomin har kollapsat, och det råder en humanitär kris i landet där hälften av befolkningen är i behov av humanitär hjälp. Sedan december 2013 har minst 2000 människor dödats och det sker en etnisk rensning av den muslimska befolkningen. Det råder laglöshet, straffrihet och det sker lynchningar, våld mot civila, plundringar och övergrepp.

Underliggande orsaker till konflikten är, enligt Gabriella, avsaknaden av en stat, sjukvård, utbildning och säkerhet vilket har lett till en missnöjd befolkning. Det har skett en marginalisering av delar av den politiska eliten under Bozizés tid som president och ett historiskt marginaliserande av de norra delarna av CAR. Under Frankrikes kolonialtid var man sällan i de norra delarna av CAR, området ansågs vara ”dåligt”. Ett annat problem är att staten upphör 12 km från statscentrum, i resten av landet har inte staten någon legitimitet. Staten är personaliserad, korrupt och ett hot mot befolkningen. Folket är lika rädda för säkerhetsstyrkorna som för rebellgrupperna och tidigare fredsavtal har inte respekterats. CAR har en avsaknad av ekonomiska möjligheter vilket resulterar i att folk går med i rebellgrupperna för att det är en typ av jobb.

I december 2012 bildades Séleka, en koalition av 4 olika rebellgrupper i CAR samt tchadiska och sudanesiska legosoldater, som tillsammans består av 15000 – 25000 personer. Gruppen hade som mål att avsätta presidenten Bozizé men vissa individer i gruppen drevs också av egenintressen. I januari 2013 presenterades ett framtvingat fredsfördrag mellan Séleka och Bozizé, men detta var bara en fasad och i mars 2013 tog Séléka makten och deras ledare Michel Djotodia blev president. I augusti 2013 upplöste Djotodia formellt Séleka. I december 2013 avväpnades Séleka av internationella trupper samtidigt som motståndsrörelsen Anti-Balaka bildades, där många medlemmar tidigare har varit soldater i president Bozizés armé. Anti-Balaka är arga på Séleka för de övergrepp de har begått i landet, men Anti-Balaka tar ut sin aggression på civila muslimer i landet. I januari 2014 avgick Djotodia som president och i februari 2014 gick Amnesty International ut och sa att det pågår en etnisk rensning av muslimer i landet.

Först när Frankrike började prata om att islamiska grupper tog över landet och kom konflikten upp på FN:s dagordning. Även media talar om konflikten som en religiös konflikt men enligt Gabriella är detta inte fallet. Större delen av medlemmarna i Séleka kommer från de norra delarna av landet och är muslimer och trots att övergrepp som Séleka begått har riktats i större grad mot icke-muslimer menar Gabriella att Séleka aldrig har haft någon religiös agenda.

Utlösande faktorer till krisen var att Bozizé stärkte sitt grepp om makten år 2011 och DDR-projekt (avväpning, demobilisering och återintegreringsprojekt) misslyckas. Landet Tchad, norr om CAR, gav Séleka grönt ljus och en våldsspiral bildades då Sélekas övergrepp ledde till att Anti-Balaka bildades. Den missnöjda befolkningen i CAR mobiliserades i styrkorna. Varken de franska trupperna eller de Afrikanska trupperna från ECCAS:s (Economic Community of Central Afrikan States) trupper reagerade då Séleka tog makten. CAR:s säkerhetsstyrkor var inkompetenta och oprofessionella och upplöstes i samband med att rebellerna tog över huvudstaden och president Bozizé flydde. Under CAR:s historia har politiker och militärer, i de flesta fall, tagit makten med hjälp av våld och försök till demokratisering har misslyckats. I områden med en lång våldshistoria ökar toleransen för våld. Idag har Séleka omgrupperat sig i nordöstra CAR och har en ny ledare. Vissa medlemmar i Séleka vill att nordöstra CAR ska bli en egen stat, andra vill ha tillgångar till de naturresurser som finns i landet och få tillgång till makten.

Konflikten i CAR skiljer sig från folkmordet i Rwanda eftersom staten i Rwanda var stark och morden var organiserade av regeringen. I Rwanda var kristna ledare delaktiga i morden medan kristna och muslimska ledare i CAR har tagit avstånd från våldet. I Mali och Somalia var fredsaktioner mer framgångsrika än de har varit i CAR eftersom man i både Mali och Somalia hade tydligare fiender. I CAR fluktuerar lojaliteten mellan grupperna. Både FN och EU har haft trupper i CAR för att försöka stoppa konflikten men har misslyckats. Ofta följer man en mall om hur konflikter ska lösas utan att ta hänsyn till maktfördelningen i det enskilda landet. Det finns ett bristande internationellt engagemang och politiskt intresse för CAR.

Ett möjligt framtidscenario är en delning av landet genom att nordöstra CAR, där Séleka håller till, blir en egen stat. Nu sitter en övergångsregering i CAR och år 2015 väntar ett presidentval men detta val kan bli svårt att genomföra i praktiken på grund av bristande infrastruktur, administration och säkerhet. FN planerar att skicka en styrka i september men var ska man börja? Landet behöver både säkerhet och utveckling. FN:s säkerhetsråd har riktat sanktioner mot tre individer i CAR, tidigare president Bozizé, en av Sélekas ledare samt en av Anti-Balakas ledare, men det anses av många inte vara tillräckligt.

Av: Maria Fredlund

Intresserad av att veta mer? Läs rapporterna Willing and Able? Challenges to Security Sector Reform in Weak Post-war States – Insights from the Central African Republic och Central African Republic – Trapped in a Cycle of Violence? Causes, Conflict, Dynamics and Prospects for Peace (sammanfattning på svenska) av Gabriella Ingerstad.